MENU
21:19 | May 24, 2014

24 maj

Uncategorized
IMG_3651

När folk säger till mig, och det händer ofta, att “tiden läker alla sår”, då vet jag (det stämmer oftast) att den personen inte förlorat någon den älskar. Jag blir inte arg. Jag blir nästan lite avundsjuk. Avundsjuk på att de människorna inte vet hur den smärtan känns. Och orden “Gå vidare” finns inte i min värld. Jag kommer aldrig att gå vidare. Men jag väljer att leva. Leva vidare genom livet. Livet som blev ett annat liv än jag trodde. Med mig i livet bär jag på sorg. Man lär sig. Jag måste.
Sedan att såret inte kommer att blöda lika kraftigt, det förstår jag att tiden hjälper oss med, men att det läker ihop helt, det tror jag inte.

Idag är det två år sedan Junior fick sin diagnos, 24 maj 2012. Solen värmde oss starkt minns jag, när Junior och jag vandrade längst Strandvägen innan hans smärta tog oss till akuten. Idag värmde solen mig och Mimmi (Juniors syster), men vi vandrade inte längst Strandvägen. Vi vandrade längst kyrkogården. Planterade en liten rosbuske gjorde vi också. Det finns inga ord som kan beskriva sorgen. Men det finns en otrolig tacksamhet för att vi har varandra. Tacksamheten för alla som funnits där, som finns här nu och som alltid kommer att finnas där, för att då och då hjälpa oss att bära en del av smärtan.

13 Responses to “24 maj”

  1. Bogdana on

    Finaste underbara Elsa❤️ den kärleken du besitter i själen är den starkaste jag vet❤️Du fantastiska människa är starkare en alla stjärnor på himlen ❤️ ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

    Reply
  2. Moster Malin on

    Älskade Elsa! Han fattas oss på jorden, och han finns i våra hjärtan. Junior satte stora avtryck hos oss alla den stund på jorden som var hans. Vi ska förvalta det. Tillsammans. Alltid. Du och resten av hans familj fanns alltid vid hans sida. Nu finns vi för er. Alltid. ❤️❤️❤️

    Reply
  3. fatima on

    Började gråta när jag läste detta inlägg. Min bästa vän dog i en bilolycka för 3 år sedan och man kommer aldrig över den sorgen. Känner igen mig i hur du i ett senare inlägg skrev att du tar vara på livet och hur de andra skakar lite på huvudet när man uppskattar det allra minsta, haha. Jag vill ta en miljon bilder och folk blir lite trötta kanske men jag måste. Är det en dag man skrattat lite extra mycket eller myst lite extra mycket, då måste jag ta en bild i slutet av dagen för att liksom dokumentera för mig själv att just denna dagen har hänt och att den var underbar.

    Reply

Leave a Reply

  • (will not be published)