MENU
9:17 | October 5, 2012

Om mirakel inte når oss…

Uncategorized

Är det så att det stämmer som dom säger, att livet aldrig blir som man tänkt sig. Jag har ju alltid förstått att det kan svänga lite i planerna, men inte att det skulle komma som en bomb.  På ett telefonsamtal förändras allt, och det känns som att luften jag brukar andas inte finns längre. I somras… Slutet på maj, allt hade precis börjat bli grönt… Vi njöt av livet som aldrig förr och sen pang, så började kampen. Kampen om livet, kampen om att vi ska få uppleva alla våra drömmar och planer som vi byggt upp tillsammans, familjen vi hoppats på att få bilda tillsammans, resorna vi drömt om. Vi hade bott i vår gemensamma lägenhet i några månader. Han hade ju precis blivit klar med studierna och precis fått jobbet som han verkligen ville ha. 4 dagar hann han vara på den nya arbetsplatsen, sen klarade han inte av smärtan i nacken längre och jag lyckades äntligen att tvinga med honom till akuten. Blodcancer (AML) blev domen. Tron blev vår tröst. Kärleken vår smärtlindring. Att just han skulle få den svåraste sorten, att ingenting hjälper, det är det som är det svåra att förstå. Unga som får den här vidriga sjukdomen har ju oftast bra prognoser, har vi ju hört. Men inte min prins. Inte min Junior.  Nu ska livet ge mig den svåraste minuten man kan få i livet, det är att sitta bredvid när mitt hjärta min kärlek min älskling somnar för sista gången, 26 år gammal, bredvid mig. Men livet har även gett mig den viktigaste uppgiften jag någonsin kommer att få, det är att ge honom trygghet, kärlek och lugn innan det är dags för honom att få vingar. Att göra detta utan att bryta ihop, skrika rakt ut, hata livet… Det blir inte lätt. Men anledningen till att jag faktiskt kommer att klara det, är för att min superman gjort mig till en bättre människa. Han säger åt mig att hålla lugnet. Han är helt underbar.  Tårarna rinner så kraftigt just nu att jag får avsluta att skriva här…

55 Responses to “Om mirakel inte når oss…”

  1. jattosch on

    Älsa.. Att trösta i det otröstliga är en svår uppgift.. Men Ni har oss alla vid Er sida. FUCK FUCK FUCK!!! CANCER!!!

    <3 //J

    Reply
  2. A on

    Gud Elsa. Jag kan verkligen inte tänka mig hur det skulle kännas om min pojkvän hade drabbats av cancer. Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg. Du är så stark och alla mina tankar går till dig och din prins. Ta hand om dig !

    Reply
  3. Lera on

    Vår fina Elsa,.. Mitt hjärta går i tusen bitar och min själ gör gör ont för vad som händer Er just nu. Vi ber för mirakel!! Kärlek gånger 1000

    Reply
  4. sara lj on

    Jag finner inga ord Elsa. Jag är så ledsen för er skull. Er kamp och kärlek har berört så många människor och jag hoppas på ett mirakel så att er kärlekssaga får det slut det förtjänar, att alla era drömmar ska få möjlighet att slå in, precis som dom ska när man är ung <3 all kärlek till er.

    Reply
  5. Anski on

    Livet är inte rättvist, och man ser inte alltid mening med vad som sker. Finner inte ens ord. . .
    Men att din prins har en prinsessa som du i dessa tider är en välsignelse. . .
    Vi är många som kommer finnas där för dej, trösta och stötta men först och främst och in i det sista så ska vi be, tro och hoppas !!
    <3

    Reply
  6. Michael on

    Oj, vad vackert och intelligent, så fantastisk kärlek i en brutal verklighet. Mina ögon tåras av både sorg och förtröstan. Vi tänker på er båda.
    /Michael och Marjo

    Reply
  7. Marwa on

    Älskade Elsa! Ibland undrar men varför livet är så orättvist, varför så unga människor får lämna oss så tidigt..jag har min egen förklaring som jag tänker tro på….att vi alla kommer komma dit en dag är ju säkert. Men att Gud tar dom bästa först. Dom han tycker är för bra för att vara på denna jord, för jag tror på att det finns ngt ännu finare däruppe…❤

    Reply
  8. Anna on

    Tiden står stilla när jag läser detta. Fötterna på jorden – livet är NU – kärleken är störst! Vi känner inte varandra, men du berör mig. Jag tänker på dig.

    Reply
  9. Malin on

    Följer din blogg via din kollega Annika, min bästis. Det finns inga ord att säga men jag tänker på er. All styrka till dig och din prins!

    Reply
  10. Lilo on

    Fy fan vad denna text fick mig att gråta. Min storebror överlevde leukemi när han var 16 år och jag var 10. Och efter det är jag så tackam men livrädd för att någon jag älskar ska få cancer igen. Jag tittade på min pojkvän efter att ha läst din text och jag fylldes av sån sorg för er skull. Jag är så jäkla imponerad av din styrka och hoppas att ni tar er igenom detta. Håller tummarna för er.

    Reply
  11. Syrran on

    Min vackra vackra Älskade syster, inga ord i världen kan beskriva min smärta. Men jag ska göra allt för att behålla mitt lugn och vara stark åt dig, precis som du är stark åt Junior. Tänker aldrig sluta tro på livet<3 all kärlek till er.

    Reply
  12. Elena on

    Du skriver så fint! Tårarna rinner ner för mina kinder. För er skull. För er kamp. För er kärlek. Det är fruktansvärt att detta hände er. Det finns inga ord. Jag vill bara sända er all min styrka så ni har på er väg.

    Reply
  13. Nina N on

    Elsa! Ni är i mina tankar! Du är så stark. Det är så fruktansvärt orättvist. All styrka o kärlek till er. <3 <3 <3 jag hoppas på tron om mirakel. Hoppas Gud låter din ängel få stanna här och att era drömmar får upplevas!

    Reply
  14. Mamma on

    Till en älskad dotter;
    Har nu läst detta så många, många, många gånger och blir så rörd varje gång, att jag inte vågat mig på att bemöta det. Jag har ju träffat Er flera gånger sedan “bomben briserade” och något liknande har jag aldrig varit med om. Att du, min älskade, skulle behöva uppleva ännu en stor sorg i ditt unga liv, gör mig förtvivlad! Att jag inte kan skydda dig från sorg och förtvivlan, att jag inte kan “ta över din börda” gör att mitt hjärta blöder.
    Att inte få fortsätta och utveckla vänskap, samförstånd och minnen tillsammans med Junior gör mig fattig!
    Giv Oss Styrka
    Mamma

    Reply
  15. isabel on

    Fina Elsa, jag känner varken dig eller din prins. Men det här berörde mig så fruktansvärt mycket, det är inte rättvist på ett enda sätt och sedan jag läste detta inlägg har jag hoppats inombords, varje dag för er skull. Jag vill stötta dig genom några ord här och några i ett inlägg på min egna blogg (http://isabel.freshnet.se/2012/10/08/stodj-du-med/).

    Känslan av att en sådan ung människa förlorar sitt liv i förtid p.g.a. en jävla sjukdom och får lämna alla den älskar här på jorden, medveten om vilken sorg och ilska de bär, är så otroligt obehaglig och orättvis. Det ska inte behöva hända, men tyvärr så är det livets gång.

    Det kanske inte hjälper att få en sådan här kommentar, men som medmänniska och din “bloggkollega” ville jag bara visa att jag bryr mig och att jag stöttar er vare sig jag känner er eller inte. Och jag förväntar mig inget svar eller några inlägg här på länge. Ta hand om dig Elsa, kämpa på och låt dig själv sörja, men när du gjort det glöm inte att tillåta dig själv skratta heller. Stor kram, Isabel

    Reply
  16. Lisa on

    Elsa! Jag tänker på dig, och det är vi många som gör. Livet är inte rättvist, så här ska det inte vara. Men du är en fantastisk människa!

    Reply
  17. louise on

    Är det verkligen sant? Jag kan inte tro att det stämmer.. Jag vill inte tro på det. Jag har följt din blogg så länge att de känns som jag känner dig, fast jag bara känner junior.. jag önskar att livet inte var så förbannat orättvist! jag tänker på er.. <3

    Reply
  18. Ana on

    Wow…I actually used google translate (and I really really hope this translation is bad) to read this post because I sensed it was something important. Wow…I don’t even know what to say to you because I know words are just words….but I really hope you will both get through this and who knows…we’ve all seen miracles happen. Kisses

    Reply
  19. Kirsi on

    Det finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är för er skull…Finaste Elsa, jag tänker på er och ber för ett mirakel varje dag, det här får bara inte hända er! Du behöver inte vara stark ensam, vi är många som finns här för dig!

    Reply
  20. Minna on

    Det gjorde verkligen ont i hela mig att höra det här ! Ni som varit så starka och modiga när det hände ! Jag vill bara att du, ni ska veta att vi alla finns här för er och ska be och hålla hoppet uppe för er ! Vi finns alla här bakom er !
    Ni finns i mina tankar för varje dag som går !

    Reply
  21. Johanna Eriksson on

    Elsa…..Så vackert du skriver, och det finaste är att NI är kärlek! Så obeskrivligt fruktansvärt, orättvist livet är, finner inga ord! Ser upp till dig och Junior som trots denna kamp och smärta ser ljuset i varje sekund.

    Att hålla livsglädjen upp i ett denna brutala ovisshet är beundransvärt! Tänker på er varje dag och tror!

    Varma kramar <3

    Reply
  22. gunilla on

    Underbara Elsa! Har under en längre tid förstått att ni har det tufft och det smärtar mig att läsa i din blogg i dag. Jag förstår så väl dina känslor och jag vet hur svårt det är att så tidigt behöva uppleva hur sårbart livet är. Massor med kramar

    Reply
  23. cecilia on

    <3 tårarna bara rinner… Om vi bara kunde hjälpa er… Det är ju helt ofattbart. Tänker på dig, min starka vän!!!!
    '

    Reply
  24. A on

    har följt dig under en tid via bloggen och framförallt instagram, så det känns nästan som att jag känner dig och att det här drabbar en vän. var tvungen att gå ut från föreläsningen efter att ha läst det här inlägget. vad finns det att säga mer än att det alltid händer de bästa – och att du delar med dig av er olycka får mig att tänka efter och uppskatta livet mer. hoppas att det är till någon tröst iallafall. junior kommer komma till en bättre plats och du kommer alltid bära med dig honom i ditt hjärta. gud välsigne er. <3

    Reply
  25. Marika on

    Tittar in här för första gången,, Får en fruktansvärd klump i halsen.. magen. Det är så sinnessjukt sorgligt. Jag önskar er mirakel! Hopp och tro!

    Reply
  26. Camilla Nilsson on

    Åh, sitter på jobbet och lipar.. så vackert, så smärtsamt, så inlevelsefullt, så starkt, så sårbart du skriver.. började följa er resa via Facebook för ett tag sedan då jag såg att en bild delades på Junior. Vi har gemensamma vänner.

    Ingenting jag säger gör er resa lättare och mindre smärtsam, men jag vill skicka all min energi och styrka till er. Ni är inte ensamma.

    Ett ton kärlek <3

    Reply
  27. Lena on

    Jag har varit i exakt din situation, på KS för två år sedan, fast med min enda bästis och en annan typ av cancer. Ta mycket bilder tillsammans, bilder när ni är fysiskt nära varandra. Och filma mycket. Filma hans skratt, hans röst, hans ansiktsuttryck. De kommer vara värda mer än allt annat. Precis som din kärlek är för honom just nu. Ni är fantastiskt fina. Var stark, du klarar mycket mer än du tror. För du måste. Inte av någon annan anledning. Oändligt mycket kärlek till er båda.

    Reply
  28. aida on

    vet inte riktigt vad jag ska skriva men känner att jag vill skriva ned min beundran för er styrka.
    alla tankar och massa hopp går till er.

    Reply
  29. Gizmo on

    Ååh.. Din styrka, hans styrka.. Ni är otroliga båda två. Ni är ett tillsammans.. Jag bryter ihop varje gång jag läser.. Skickar så mycket styrka jag bara orkar till er..! Kämpa tillsammans, No One Fights Alone!

    Reply
  30. Nathalie on

    Usch! Livet är så orättvist så det är inte klokt!
    Kan verkligen inte förstå hur du känner, eftersom jag inte har varit där själv. Jag är så fascinerad över ditt kämpande!
    Tårarna bara sprutar och jag önskar att jag kunde göra så ni fick det som i början av Maj igen.
    Det här är inte rättvist.
    En stor styrkekram till dig Elsa!!

    Reply

Leave a Reply to Emelie

  • (will not be published)